Nu har det gått 15 dagar sen operationen, har inte bloggat något eftersom jag haft en del annat och tänka på. Kanske inte så konstigt iofs. Varnar redan nu att detta inlägg kommer bli långt så är du inte intresserad, sluta läs….NU!

Operationsdagen började runt kl 05 på morgonen när väckarklockan ringde. Tog en sista dusch eftersom det var viktigt att man är så ren som möjligt för att minska risken för bakterier. Kvällen innan skulle man även duscha, har nog aldrig vart så ren, gällde ju att raka ben, peela hela kroppen, skrubba utav helvete med andra ord.. Iallafall. När jag gjort mig vaken och packat min sjukhusväska så beställde jag taxi till mig och Boholm som var gullig nog att följa med.

Väl i taxin började nerverna komma igång. Började inse att det var nu det skulle ske, operationen jag väntat på i typ 2 år skulle ske inom ett par timmar. Tog en tablett i taxin som jag fått av läkaren på sista besöket innan OP, man blev lite groggy av den och när jag väl var framme på sjukhuset kände jag mig avslappnad och lugn..en stund iaf.

Söta Boholmen när vi anlände till Ersta.

Väl på plats så fick vi sitta i väntrummet en stund innan vi blev visade till mitt rum. Fick byta om till sjukhuskläder och sen började sköterskorna sticka mig för att få massa blod..hurra.

Meningen var att jag skulle opereras 07.30 så då rullade vi mot operationen, jag kramade Boholm hejdå och när jag och sköterskan kom upp till operationsavdelsningen fick vi veta att dom bytt tid på mig i sista sekund. En annan patient, som hade diabetes, var tvungen att gå före. Fick snällt gå tillbaka till mitt rum och veta att jag förmodligen skulle få vänta i 2-3 timmar.

Fick lite panik då, ville ju inte vara själv eftersom nerverna löpte amok just då. Kastade mig på telefonen och ringde Boholm, som tur var hade hon inte hunnit komma så långt så hon vände och kom tillbaka till sjukhuset. Blev sjukt lättat när hon trippade in på mitt sjukrum igen, hon lugnade mig verkligen. Vi satt där och prata om framtiden, allt kul jag kommer orka och vilja göra och hur glad hon var för min skull. Pratade säkert om en massa mer men minns inte, tankarna snurrade verkligen då vill jag lova.

Klockan 11 drygt kom sköterskan och sa att det äntligen var min tur. Hjärtat började slå i 180, var så taggad och så rädd..men det var bara att ta sig i kragen och gå till operationsrummet igen. Sa hejdå till Boholm för andra gången, denna gång började jag nästan gråta…

Boholm, om du läser detta, kan inte tacka dig nog för att du fanns där för mig denna dag. Du lugnade mig verkligen och du fick mig att tro att allt skulle bli bra. Älskar dig mer än ord kan beskriva min vän. Min tvillingsjäl

..Inne i Operationssalen stod 3-4 sköterskor och i mitten av rummet ett bord där jag skulle lägga mig. Benen la man upp på två stigbyglar tur..lite som en gynstol typ, fast bekvämare. Läkaren kom in och prata med mig och sköterskorna var fantastiska och förklarade allt jättebra. Man kände sig trygg iallafall. En sköterska spände fast mina ben och armar, detta pågrund av att dom flippar upp bordet när man är sövd så man nästan hamnar i stående position.. (inte helt såklart). Efter det fick jag andas syrgas ett par minuter, fick smärstillande och sen sa dom att nu var det dags att somna. Dom körde igång sov”gasen” i masken man hade på ansiktet och efter det minns jag ingenting.

Efter operationen så väckte de mig för att jag skulle flytta mig från op-bordet till min säng. Detta minns jag heller inte, ingen aning om hur jag lyckades flytta på mig. Blev iallafall nerrullad till uppvaket där dom tog jättebra hand om mig. Speciellt en sköterska, nu kommer jag inte ihåg om hon hette Eva eller Lena.. hmm. Hon var iallafall jätterolig och skön. Stor guldstjärna i kanten till henne alltså

Låg på uppvaket i typ 2-3 timmar, var groggy som fan i början och somnade av och till hela tiden. Kommer ihåg att jag var så sjukt torr i halsen, kändes som man hade vandrat genom öknen och vatten fick man ej dricka. Fick istället doppa en bommulsbit (såg ut som en stor örontops) i ett vattenglas och suga upp lite vatten så jag kunde ”badda” runt i munnen. Så törstig har jag nog aldrig varit i mitt liv.

Hade inte så ont när jag vaknade men var så otroligt trött. Dock fick man ej sova direkt, sköterskorna propsade på att jag skulle sitta på sängkanten och röra på fötterna, detta för att undvika blodproppar. Fick även göra lite andningsövningar och bara försöka hålla mig vaken.

Blev nerrullad till mitt rum runt 15.30-16 tiden har ja för mig där jag sov mig igenom nästan hela kvällen och natten. Var uppe och gick några ggr och fick gå på toaletten själv. Hade inte så värst ont, kände mig mest uppblåst och var lite öm. Detta var historian om mig operationsdag. Undrar ni något så fråga gärna! Kan iallafall säga såhär, hittills ångrar jag mig inte en sekund!

6 st sådana här små öppningar hade jag på magen efter min titthålsop. Kommer typ inte bli några ärr alls. Love it!

Nu är det bara 9 timmar kvar tills jag ska va inne på operation. Känner mig ganska lugn just nu, men kommer nog bli jäkligt nervös när jag går upp och ska åka till sjukhuset. Har ställt klockan på 05 så jag ska hinna packa ner allt och duscha.

Har Boholm här ikväll och med som sällskap till sjukhuset imorgon, så jäkla skönt att veta att nån är med ända in tills jag ska opereras, kommer va helt skakis då. Mest är jag rädd att nåt ska gå fel. Att jag inte ska vakna igen, att dom inte kan göra titthål operation och måste öppna mig eller att jag ska få massa komplikationer efteråt. Hoppas allt går bra. Ni får alla hålla tummarna för mig!!

Nu ska jag passa på att dricka en massa vatten, efter kl 00 ska jag ej dricka eller äta nåt, så ska nog även passa på o ta en chokladpudding kl 23.30 kanske. Som sagt, håll tummarna imorrn..

Adios amigos, see you on the other side!

Mindre än två dagar kvar. Kan inte tro att det är sant. Som jag har väntat och kämpat! Var på Ersta sjukhus i onsdags på sista besöket innan Operationen. Tog sista blodproverna, fick träffa sjukgymnast, sköterska och Narkosläkaren. Träffade även de andra 3 personerna som ska opereras samma dag. 2 tjejer runt min egen ålder och en medelålders dam. Snackade lite med dom och dom verkade lika taggade som jag och jäkligt trevliga. Ska ju få dela rum med någon av dem i minst ett dygn så hoppas nån vill vara lite social. Sjukhus är inte min grej. Sist jag var på sjukhus var de för att hälsa på min fina vän Rickard som var nyopererad, han har lovat att hälsa på mig med. Hoppas på det. Kommer känna mig rätt ensam och rädd så behöver all uppmuntran jag kan få.

Iallafall vägdes jag även då. Hade gått ner 8 kilo till enligt deras papper, vilket blir 35 kilo totalt. Dock när jag räknade efter lite så insåg jag att sköterskans uppgifter inte var från senast jag var från dietisten utan sist jag var hos läkarn… så det är faktiskt ”bara” 31 kilo som jag gått ner. Men jag är jävligt stolt över det.

Detta har varit en väldigt jobbig vecka känslomässigt. Gråtit en hel del och mycket tankar som snurrar i huvudet. Är så nervös att jag knappt vet vart jag ska ta vägen men försöker tänka positivt, eller snarare Thimmy försöker få mig till det. Han är verkligen solen i mitt liv just nu, att känna att jag har hans starka armar att landa i och alla mina underbara vänners stöd ger mig styrka att klara allt. Det kommer bli tufft ett tag nu, men det kommer det vara värt. Mitt nya liv startar på måndag…and I can’t wait!

Lever ju på pulverkäk nu inför OP (med vissa undantag)…Här är chokladpuddingen jag får käka. Kittlar dödsskönt i kistan!

Bye Bye 2011! Fått många nya underbara kollegor (Bla Isac, Fredrik, Bettan, William, Maggan, Sabine…Ni är alla awsome!), Vart på några awsome kryssningar, träffat en underbar karl, kommit närmare brorsan, minskat i vikt, tagit itu med min sömnstörning och fått högre lön så kan ej klaga över året. Dock ska detta år bli hundra gånger bättre!